Det här är min första blogg.  Jag arbetar fortfarande en del (på övertid) och umgås med barn och barnbarn.

Men av alla mina intressen är ändå bonsai och orkidéer det som ger mest skönhet åt mitt liv!

Precis som djurarter har även blommor manliga och kvinnliga roller. Orkidén är ovanlig i det att manliga och kvinnliga aspekter gått samman i en struktur som kallas kolumn. Kring kolumnen finns foderblad och kronblad som ger typiskt orkidéutseende. Kolonnen är ungefär tre fingrar bred.

Inuti kolumnen finns ytan med fläckar som innehåller växtens kvinnliga organ. Under en annan flik finns det manliga organet. Det består av en struktur som kallas pollinarierna.

Orkidéns tre foderblad liknar dess kronblad. Det finns två sido-foderblad och ett rygg-foderblad. Det senare är ofta lite större än de på sidan.

Foderbladen är vanligtvis mindre än kronbladen, men det finns stor variation mellan arter. Men även om de liknar varandra är de rester av en blomknopp och inte verkliga kronblad. De brukar ha samma storlek inom samma art.

Äkta orkidékronblad är alltid nummer tre, varken mer eller mindre. Två av dessa är platta till rundade med lätt oval form. Den tredje är ofta större, plattare och med speciell struktur. Den kallas läppen (eller labellum på latin). Den utvidgade plattformen ger bra rastplats för pollinatörer vilket säkrar artens överlevnad.

Pollinatörer är hjälpsamma varelser kan vara allt från insekter som bin, fjärilar och flugor, vanliga fåglar eller kolibrier. Även vissa däggdjursarter, t.ex. fladdermöss, deltar i handlingen. Alla hämtar nektar från blomman och får då pollen på sina ben, vingar eller andra kroppsdelar. De för vidare pollen till andra blommor, som sedan befruktar den nya växten.

I vissa fall kronbladen är mycket långa, faktiskt till den grad att det blir något vridet, som hos Paphiopedilum parishii. Det finns också betydande storleksvariation. Vissa kronblad, som hos Paphiopedilum sanderianum-arter, kan nå en längd om 90cm. Andra är små, som hos Oncidium. Läppen kan ibland ha tubform med upphöjningar och lämnar nektar vid basen. Tubrören kallas sporre eller angracecum.

Hela orkidéväxten stöds och matas av en stam och rot som är mycket olik de flesta andra växter. Eftersom orkidéer inte växer i jorden – de håller fast vid träd (epifyter) eller stenar (lithophytes), implanterar i löv (saprophytes) eller växer ibland i sand (terrestrials) – är deras rötter ganska utsatta. Men de drar nytta av gödande spillning, hämtar vatten från droppande löv sten eller bark, och använder framför allt smarta anpassningssystem.

Orkidéer trivs naturligt på alla kontinenter utom Antarktis. Deras 20 000 naturligt förekommande arter lever i en rad olika livsmiljöer. Vissa är anpassade till mycket varma, fuktiga miljöer, medan andra finns i kalla och torra klimat.

På samma sätt har olika typer utvecklats under olika ljusförhållanden. Några vanliga orkidéer föredrar skugga och trivs inte i direkt solljus om det varar mer än ett par minuter. Andra är betydligt mer härdiga. Inom detta spann finns fortfarande gott om val.

Om du planerar att ha orkidén på en skuggig plats med lite eller inget direktljus, är Paphiopedilum (Ladyslipper orchid) eller Phalaenopsis (Moth Orchid) utmärkta val. För ljus och solig plats kan du välja Cattleya eller Vanda. I medelljus kan Miltonias vara en bra idé.

Tänk efter om du dras åt svalt (16-24C) eller varmt (21-29C) levande arter. Observera att det finns viss överlappning. Det är inte förvånande eftersom klimaten varierar överallt, och arter måste klara mellanskillnaden för att överleva.

Det slutliga urvalet handlar om din egen nivå, intresse och kompetens. Du kanske inte vill använda hur mycket tid som helst för odlingen. Ta exempelvis hänsyn till hur ofta du vill omplantera. Allt från ett år till tre år är vanligt för orkidéer. Det låter inte som mycket arbete. Tills du inser hur många planteringar det rör sig om.

Epifyter, för att välja en av fyra kategorier, är en orkidé som klamrar sig fast vid träd i naturen. För att simulera brukar odlare fästa orkidén mot ett träd för att efterlikna den naturliga miljön. Men det måste ske korrekt och med omsorg och enligt praxis.

Nybörjare gör klokt i att starta med någon lättskött växt. Phalaenopsis har rykte om sig att vara mycket lättodlad. Dendrobium är ett annat nybörjaralternativ.

Dessa typer ger som regel blommor i ungefär tre månader en eller två gånger per år. Vackra blommor är ett starkt incitament för dem som vill ta hand om en blommande växt. Blomningarna är belöning för allt arbete och bevis på att skötseln varit framgångsrik.

Av allt detta lär man att orkidéval görs bäst om man kan bibehålla deras livsvillkor. Beslutet innebär mer eller mindre arbete för orkidéodlaren. Till exempel om man planerar att skaffa växthus. De finns i alla storlekar och här kan det handla om att bibehålla luftfuktighet på över 50% .

Var beredd på att sköta orkidén ordentligt. Du belönas med en massa skönhet.

Cymbidiums är populära alternativ. De är mycket härdiga. Sköts de ordentligt belönas orkidéodlaren med blommor varje vinter och vår. Till skillnad från andra arter klarar de näst intill frostförhållanden men tål samtidigt full sol. De finns i en mängd olika färger.

Ett intressant släkte är Dracula-familjen. Nej, de suger inte blod från insekter eller djur som går in i deras fälla. Det latinska ordet betyder ”liten drake” och de liknar ibland mytiska odjur. De påminner om mer välkända Masdevallia och det finns över 100 arter. Dracula kommer från Centralamerika och finns i massor i Ecuador.

Därför är de nöjda med varma dagar och kalla nätter. De ger håriga blommor i trevlig kontrast till vanligare orkidéer. Foderbladen är långa och går ofta långt ner. De är täckta med tät päls vilket ger växten ett ovanligt utseende.

En annan spännande art är Stanhope intermedia. De stammar från västra Mexiko där de växer på hög höjd (2,950–4,900 m) i de fuktiga Barranca-skogarna i Stilla Havets sluttning. De har gula starkt doftande blommor på hängen med orange hypochil.

Andra Stanhopesorter växer i Panama, Colombia och ända ner till Sydamerika. Några blommar endast några dagar, men själva växterna är attraktiva. Vissa har fin mintdoft och mycket vackert utseende.

De trivs i varma förhållanden med måttligt ljus. De bör hållas lätt fuktiga genom lämpliga krukor med fuktlåda.

Zootrophion hypodiscus är ett annat bra val. Den härstammar från Ecuador där den växer vilt på hög höjd: över 2 000 meter. De har en mycket rund djuplila blomma som smalnar av nära bladbasen. De nedre delarna har vita blommor och effekten är bländande.

De blommar ofta vilket gör dem till bra val om man vill se färg i hemmet eller i växthuset under hela året. De trivs i fuktiga förhållanden, måttligt ljus och något svala förhållanden. Egenskaperna gör dem till en praktisk orkidé, eftersom många andra typer gillar värme.

Elleanthus amethystinus finns i Venezuela och ger odlingen unikt utseende. De har små, rosa blommor som blommar mer än en gång per år. De kan växa så högt som 20 cm. Bladen kan vissa tider på året påminna om bambu.

De trivs till skillnad från många arter bra i starkt ljus. Placera dem i det karga området nära fönstret för att balansera din blomsteruppsättning. Se till att hålla dem fuktiga.

Allt trädgårdsarbete bör följa devisen ”dit naturen går, bör man följa”. Här betyder det att för att ta hand om orkidéer i hem eller växthus är det viktigt att lära känna deras naturliga miljö. Då kan deras villkor kopieras i artificiell miljö.

Lyckligtvis är det lätt. Gör en blandning av lavasten eller granbark. Vattning bör ske regelbundet men milt. Svag uttorkning mellan vattningarna är bra för de flesta arter. Det löst packade materialet säkerställer god dränering vilket de flesta orkidéer trivs med.

Ungefär varannan eller vart tredje år krävs omplantering för de flesta vanliga orkidéer. Liksom andra växter kan de växa ur krukstorleken. Även de typer som klamrar sig fast (som på bark) behöver omplantering då mediet (t ex barken) bryts ned med tiden på grund av upprepad vattning, insektsaktivitet och andra orsaker. Är de kvar i krukan för länge växer rötter över kanten, ett tecken på att det är dags att agera.

Lyckligtvis är nyplantering enklare än med de flesta andra växter eftersom materialet som används för att stödja dem är mycket löst. Det är naturligtvis fortfarande nödvändigt, och med omsorg. Omplantering bör ske när växten är relativt inaktiv, som tidigt på våren innan den stora tillväxtsäsongen börjar.

Tag helt enkelt ta bort växten ur krukan och borsta försiktigt bort eventuellt klängmaterial från rötterna. Tag bort uttorkade eller blöta rötter för att förhindra eventuella spridningsproblem och ge därigenom växten en impuls att regenerera rötter.

Fyll krukan, som vid behov ska vara en storlek större, med ett lager barkflis, lavasten eller andra medier som passar dina arter. För vissa arter finns en speciell orkidé-mossa, Sphagnum. Gör plats för växten. För varsamt in den och fyll sedan på med mer material upp till kronan (rhizom) strax under nivån på kanten.

Behöver den extra hjälp kan man ge tillfällig stödpinne. Men undvik det permanent. Orkidéer växer bäst fria.

När du lägger i media bör du komma ihåg att främsta syftet är att stödja, inte ge näring. Bra luftflöde är nödvändigt. Mindre flisor behåller fukt och ger mindre luftutrymme. Välj storlek efter dina arters behov. När du ser ny bladtillväxt är det bra med lite gödningsmedel (18-18-18).

Men till skillnad från de flesta växter hämtar de vanligtvis inte vatten från smuts. Det medium de växer i är inte jorden, även om somliga blommar i mycket sandig jord.

De naturliga förutsättningarna ger ledtrådar för rätt bevattningsmetoder. De varierar något beroende på artkategorin. Epifyter, till exempel, håller fast vid träd, medan saprophytes växer mot löv. Men en sak gäller för alla orkidéer: övervattning är mycket större fara än uttorkning.

De flesta orkidéer fungerar fint med blygsam veckovattning. Hur ”blygsam” beror naturligtvis på krukstorlek och odling samt på olika arter. Förutom (som regel) medelmåttig bevattning är det viktigt att behålla fukten i miljön.

Vanligen gillar de fuktighet mellan 40-70%. Bättre siffra får man genom att studera växtens naturliga miljö. Växter från Hawaii-djungeln behöver mer än de från tempererade och torrare områden.

Andelen fukt – i växter och i den omgivande luften – är lättare att hålla jämn än man kan tro.

Förutsatt att du ger god dränering i rätt typ och storlek – t.ex. trädbark, vulkansten och andra medier – kommer eventuellt överflöde rinna av. Ge dem bra poröst medium att växa i. Det motverkar övervattning och ger bra luftflöde.

Rötterna ska inte bada, men det är lätt att ge dem tillräckligt fukt med lämplig kruktyp. För att hålla luftfuktigheten rätt kan man använda automatisk fuktare, luftsprutor och så vidare. Kanske har du sett sådan utrustning vid något bonsaiträd.

Marklevande orkidéer som växer i sand tål något mer än andra, men även de kräver omsorg. Sandig jord ger mycket god dränering, men kan lätt täppa till hål i krukan. Det gör att rötterna ständigt lever i vatten vilket kan leda till rotröta. Hålen behöver små öppningar täckta med väv.

Vattningsbehov variera även med årstiderna. Under den aktiva växtsäsongen behövs mer. Under senhösten och vintern är en torrperiod på sex till åtta veckor inte skadligt. Den börjar efter att anläggningen haft sin årliga tillväxtspurt. Vid den tiden bör vattnet minskas men inte helt försvinna. Det stöder gryende blomning.

Vattning kan ske regelbundet, men bör göras med måtta. Till skillnad från bonsai gillar de flesta orkidéer vanligtvis inte när de dränks och sedan torkas ut. Men de mår bra av enstaka vattensprayning eller svag blandning av vatten och gödningsmedel.

Växthus finns i alla former och storlekar. Några är av glas och stora som en vanlig villa. Andra är som en hundkoja och täckta med genomskinlig plast. Men alla tjänar samma syfte: att fånga ljus av vissa våglängder inuti, och släppa ut annat.

På grund av växthuseffektens natur stannar oftast lång våglängd (och därmed osynlig) och långa ljusvågor inuti. Det gör att drivhuset fortfarande håller värme trots att utsidan kan vara ganska kall. Växthus i 4C utomhustemperatur kan vara varma, bara det finns tillräckligt solsken. I själva verket är de flesta växthus ventilerade eftersom de tenderar att bli för varma!

Samtidigt som de fångar värme är de effektiva på att hålla fukt. Fukten kan spridas i luften runt växterna genom en kombination av metoder.

Handvattnade växter producerar viss fuktighet helt enkelt genom avdunstning. Då jord och krukor värms upp stiger en viss mängd vattenånga över växterna. Det kondenserar tydligt på glasväxthusets insida.

Automatiska system är ännu effektivare på att bibehålla nivån på 40% -70% luftfuktighet som många vanliga orkidéer trivs i. Eftersom de kommer från Hawaii, tropisk djungel eller andra naturligt fuktiga områden, trivs de under förhållanden som vi finner obekväma. Man kan lätta hålla drivhuset fuktigt genom luftsprutor och småsprinklers nära växterna och över.

Men som sagt är det lättare att producera för mycket fukt än att behålla bra nivå. Ventilationssystemet för ut överskottsvärme men kan låta för mycket fukt lämna växthuset. Och för mycket vatten kan bli lika stort problem som för lite.

Mögel, småkryp och andra besvärliga organismer trivs i hög luftfuktighet. Det kräver skötsel och underhåll om man vill ha friska orkidéer. Avtorkning mot mjöldagg, sprutning med insektsmedel och annat är nödvändigt för växthuset men gör trädgårdsmästaren till en upptagen person.

Kostnaden för att bygga ett växthus varierar. Beroende på storlek kostar de från väldigt lite (gjorda av hemlagat material) upp till tusentals kronor. Men det är ofta värt kostnaden eftersom det blir mycket lättare att sköta sina dyrbara sällsynta växter.

Det ger också en bra plats för trädgårdsarbete nästan hela året runt. Temperaturkontrollen kan ökas konstgjort, liksom bevattningssystemet. När vädret utanför är förskräckligt, kan växthuset vara njutbart.

Dendrobium-orkidéer är ett populärt val. De finns i olika färger, både vita eller lila. Men finns också i blandade färger såsom vitt med lavendel i samma blomma.

Phalaenopsis är ett annat populärt släkte, vilket säkert beror på den relativa lätthet med vilken de odlas. Eftersom ursprungsklimatet har kortare dagar och svalare temperaturer på natten, trivs de i förhållanden som är lätta att kopiera.

De gillar en varm miljö om 24-27C och de kan växa bra inomhus, och i vissa regioner även utomhus. Det ger dem massor av energi för rejäla blad och rötter. När temperaturen därefter sjunker producerar de fina blommor.

Det finns massor av Cattleya-hybrider som blir fina i hemmet förutom i trädgård eller växthus. Vissa blommar på sensommaren ända fram till slutet av hösten. Ytterligare andra blommar tidigt på våren medan temperaturen stiger. Skaffar man olika sorter kan man få blommor praktiskt taget året runt.

Phragmipedium ger en härlig orangeröd blomma och kan utan problem odlas i 2 cm kruka. En besläktad art är Paphiopedilum, en import från Vietnam som fungerar mycket bra på Hawaii. Fina rosa blomblad balanseras av en mörkröd labellum.

Söker man en mycket djup och fyllig färgbukett kan man prova Noriko Sumida. Deras mörkt lila blommor produceras i överflöd och räcker länge. Blommorna är bara några centimeter så de fyller fint ut ett litet hörn .

Vill man ha något ljusstarkare ska man pröva några Bangkok Hildos. Dess ljusa orangefärgade blommor fyller ut alla krukor. En närbesläktad art, Röd Vanda, ger ljust rosa-röda blommor som utgör mittpunkt i bambulikt utskjutande blad. Duang Porn Vanda är en annan besläktad typ som ger mycket ljusa gula blommor.

Mokara Chiti kommer att lysa upp och ge värme till varje orkidé samling. Dess ljusa guldgula blommor växer ymnigt på ömtåliga gröna stjälkar.

De flesta odlare vill förmodligen börja med en redan färdig planta. Att odla orkidéer från frö kan ta upp till fem års skötsel innan man ser eventuella blommor. Några hängivna odlare har tålamod för det, men de flesta vill njuta växtens gåvor lite tidigare.

De gillar blygsamt till starkt ljus, men överdriv inte. Direkt solljus mer än några minuter kan skada bladen, liksom många orkidéer. Många är epifyter – de klamrar sig fast vid träd och ges därmed naturlig skugga. Vare sig hemodlad eller på kontoret gör de sig mycket bra i öst eller väst vända mot fönster. Om du placerar dem i söderfönster bör du se till att de är skuggade.

De kommer att göra sig bra i varmt klimat där dagtemperaturen varierar mellan 24C-29C. Men de gör sig bäst om natten när temperaturen sjunker något. I områden med svala sommarnätter runt 7C-13C är det bäst att hålla dem inomhus eller i växthus.

Liksom många orkidéer trivs de i fukt. Mellan 60-70% är obehagligt för människor, men växterna trivs. Om din naturliga miljö inte ger all denna fukt kan man enkelt komplettera med klok användning av en vattenlåda och/eller automatiska bevattning. Det håller luften omkring dem fuktig utan att påverka områden där du själv vistas.

Till skillnad från vissa andra typer är Phalaenopsis nöjd med mycket vatten. Deras rötter bör inte vara blöta hela dagen varenda dag. Men till skillnad från vissa andra orkidéer trivs de inte när rötterna torkar ut mellan vattningarna. Kontinuerlig fukt blir uppskattad. Det är vanligen tillräckligt att vattna en gång i veckan. Tänk bara på att skilja krukan och facket med några stenar för att förhindra övervattning.

Göd en gång per månad med ‘kvävegödsel. Späd helt enkelt en tesked i en liter vatten. Det räcker flera veckor.

Medelstor ädelträbark i flisform ger bra odlingssubstrat. Barken ger stöd men inte näringsämnen. Omplantera vartannat år för att hindra att rötterna blir överbelastade. De brukar vilja växa upp, snarare än ut, och du behöver förmodligen inte en större kruka.

När blommorna trillar av efter tre månader skär man bara av stjälken halvvägs. Sedan växer de ut igen och ger nya blommor nästa blomning. Det kan ta ett år, men ofta blommar de två gånger per år.

Enkel skötsel belönas med stora blommor i rosa, vitt och andra färger. Ibland kallas de ”nattfjärilsorkidéer” Namnet kommer från formen och inte deras tendens att dra till sig insekter. Lite spray räcker som sagt för att hålla skadedjur borta.

De vackra växterna hör hemma i södra Stilla Havsområdet och växer vilda i Japan, Australien, Sydostasien och andra platser. De ger vackra blommor av många slag, som långa vita vaxljus med anslående röda ränder eller ljustgult. De har också ymnigt bladverk, alltså precis rätt attribut för varje hemträdgård.

Att ta hand om dem kräver mer ansträngning jämfört med andra orkidéer. De njuter av ljus, förutsatt att de inte är utsatta lång tid för direkt solljus. Har man ljusmätare är 800-1200 meter lagom ljus. Varierad partiell skugga och partiell sol är bäst. För mycket sol ger slokande blommor med bruna fläckar.

De trivs i mycket våta förhållanden, såvida det finns bra dränering. Till skillnad från vissa orkidéer är det normalt att vattna två gånger per vecka. Håll krukbarken fuktig hela tiden och gör på samma vis med bladen genom enstaka besprutning. Regnvatten är bäst, eller kommersiellt avmineraliserat vatten för att undvika att salter byggs upp. En annan bra idé är att enstaka gånger laka ur jorden genom dränkning.

Varmare dagar bör man hålla fuktigheten upp på 50% eller mer, och 65% är ännu bättre.

Regelbunden gödsling blir uppskattat. Använd en blandning 30-10-10. Ge Cymbidiums massor av kväve under växtsäsongen, dvs. från februari till augusti. Sedan sjunker behovet något. Lågt kväve är bäst för höstlig blomsäsong och mindre vintertid. Gödselmedel finns i flytande eller pastillform.

Liksom de flesta orkidéer har Cymbidiums egna problem med skadedjur. Rött kvalster är vanligt, liksom löss. Även sniglar njuter av blomsterprakten. Håller man luftfuktigheten hög hjälper det att hålla kvalster under kontroll. Enkla snigelpellets eller fysisk isolering hindrar krypen från att sluka de vackra blommorna. En liten mängd kemiska bekämpningsmedel är säkert och effektivt som extra skydd mot kvalster, bladlöss och andra skadedjur.

Ge insektsmedel varannan vecka under cirka sex veckor. Det kommer nästan säkert ta hand om eventuella problem som dyker upp. Snigelbete är bra efter vattning. Att tvätta blad och blommor bidrar till att hålla bladlöss stången. Alkohollösning ger extra skydd.

Bakterie- och svampsjukdomar förekommer ofta vid hög fukt, vilket Cymbidiums gillar. Bekämpa genom att massor av cirkulation och placera inte växterna för nära varandra. Vattna tidigt på dagen så att värmen hinner torka odlingen innan nattemperaturen.

I allmänhet behövs omplantering endast vart tredje år. Plantera när gamla blomningar har fallit ner och minska vattningen efteråt, tills dess att växterna har hämtat sig. Det är dags att plantera – kolla hur full krukan blivit. När det växer ut mot kanten är det definitivt dags.