Ovanliga bonsaistilar

Vid sidan av grundstilarna inom bonsaikonsten finns många varianter. Den individuella estetik varje artist tillför ger en oändlig mängd olika former.

Grupp eller skog (yose)

Gruppen kallas ofta skogen och är precis vad namnet antyder – flera bonsaiträd bosatta i en enda behållare. Alla arter klarar det men denna stil innehåller oftast endast en art. Olika arter i gemensam kruka skulle göra jorddesign, vattning och skötsel, för att inte tala om klimat och solkontroll, mycket svårt.

I yose-stilen finns flera understilar som betecknas med antalet stammar. Sambon-yose (3 stammar), Gohon-yose (5), Nanahon-yose (7) och Kyuhon-yose (9) är vanligast och svårare allteftersom antalet stiger.

I vissa fall kommer de från samma underjordiska rot och stammarna är mer som ovanjordiska grenar. Det kallas kabudachi-stil. Skillnaden mot en vanlig grupp är i detta fall att i krukbotten kommer det finnas en gemensam grupp.

Korabuki (timmer)

I naturen utsätts träd inte bara för vind och regn utan blåser ofta omkull. Regn mjukar upp marken, rötterna växer nära markytan och jorden har små underjordiska hål. Allt samverkar med vinden för att hindra trädets möjlighet att hålla sig upprätt.

Men träd är otroligt flexibla och anpassar sig för överlevnad under de svåraste förhållanden. Även när de växer horisontellt (förutsatt att det finns tillräcklig jordkontakt med rötterna) kan livet fortsätta.

Inom de flesta bonsaistilar försöker konstnären efterlikna naturen, så även i detta extrema fall. Många resultat är lika spektakulär som de fullstora exempel naturen själv skapat.

Under-stilar inkluderar ikadabuki (rak linje) där stammen är helt ute ur marken. Typiskt är att den då vilar på ytan, men vissa kan bli som kengai och ligger något över marken.

I en annan under-stil ligger stammen i vinkel, delvis under jord. I sådana fall tenderar den underjordiska barken att sönderfalla genom fukt och små marklevande organismer.

I många fall tillåts stammen utveckla förgreningar som i mycket liknar enskilda stammar. De liknar grupp eller skogsstil, men växer alla från ett enda träd.

Netsunagari (slingrande stilen) är en av de mer exotiska subtyperna. Här ringlar sig rötter genom marken som underjordiska floder och stammarna är knotiga och vridna.

Formerna för bonsaiträd är lika skiftande som konstnärerna. Var linjen går mellan en stil och en annan är ofta individuellt val. Naturen ger trots allt många exempel på gränsfall. Att ta bort rött från orange i färgspektrat är svårt. Och vid vilken höjd blir låg detsamma som hög?

Liksom många saker i den japanska kulturen ger blandandet av skenbara motsatser, eller balansen mellan konkurrerande influenser, närvaro i utformningen av bonsaiträd. Det är ett av de mest traditionsrika konsthantverken i kombination med kraftigt enskilt uttryck.