Vattna orkidéer
I det vilda trivs orkidéer i ovanliga omgivningar. De är anpassade för att slingra fast vid träd, stenar eller på skogens lövskräp. De tar emot vatten överallt där det faller – längs trädsidan, genom bladdropp eller det som glider längs stensidor.
Men till skillnad från de flesta växter hämtar de vanligtvis inte vatten från smuts. Det medium de växer i är inte jorden, även om somliga blommar i mycket sandig jord.
De naturliga förutsättningarna ger ledtrådar för rätt bevattningsmetoder. De varierar något beroende på artkategorin. Epifyter, till exempel, håller fast vid träd, medan saprophytes växer mot löv. Men en sak gäller för alla orkidéer: övervattning är mycket större fara än uttorkning.
De flesta orkidéer fungerar fint med blygsam veckovattning. Hur ”blygsam” beror naturligtvis på krukstorlek och odling samt på olika arter. Förutom (som regel) medelmåttig bevattning är det viktigt att behålla fukten i miljön.
Vanligen gillar de fuktighet mellan 40-70%. Bättre siffra får man genom att studera växtens naturliga miljö. Växter från Hawaii-djungeln behöver mer än de från tempererade och torrare områden.
Andelen fukt – i växter och i den omgivande luften – är lättare att hålla jämn än man kan tro.
Förutsatt att du ger god dränering i rätt typ och storlek – t.ex. trädbark, vulkansten och andra medier – kommer eventuellt överflöde rinna av. Ge dem bra poröst medium att växa i. Det motverkar övervattning och ger bra luftflöde.
Rötterna ska inte bada, men det är lätt att ge dem tillräckligt fukt med lämplig kruktyp. För att hålla luftfuktigheten rätt kan man använda automatisk fuktare, luftsprutor och så vidare. Kanske har du sett sådan utrustning vid något bonsaiträd.
Marklevande orkidéer som växer i sand tål något mer än andra, men även de kräver omsorg. Sandig jord ger mycket god dränering, men kan lätt täppa till hål i krukan. Det gör att rötterna ständigt lever i vatten vilket kan leda till rotröta. Hålen behöver små öppningar täckta med väv.
Vattningsbehov variera även med årstiderna. Under den aktiva växtsäsongen behövs mer. Under senhösten och vintern är en torrperiod på sex till åtta veckor inte skadligt. Den börjar efter att anläggningen haft sin årliga tillväxtspurt. Vid den tiden bör vattnet minskas men inte helt försvinna. Det stöder gryende blomning.
Vattning kan ske regelbundet, men bör göras med måtta. Till skillnad från bonsai gillar de flesta orkidéer vanligtvis inte när de dränks och sedan torkas ut. Men de mår bra av enstaka vattensprayning eller svag blandning av vatten och gödningsmedel.